Länder med starka offentliga finanser klarar att prioritera tillväxtinvesteringar också i dåliga tider. Sverige har en låg statsskuld och starka offentliga finanser, vilket ger utrymme för ytterligare investeringar för högre tillväxt. Men omställningen riskerar att stanna upp om det råder oklarheter kring huruvida staten eller kommunen skall stå för finansieringen.

Den gröna industriella revolutionen som vi nu ser, genom bland annat fossilfri stålproduktion, batterifabriker, förnybar energi och elektrifiering i alla dess dimensioner - både möjliggör och kräver investeringar i hela landet.

För kommuner och regioner som tidigare under lång tid sett en utflyttning och minskande ekonomiska resurser är denna tillväxt en särskild utmaning. Nu ska arbetet ställas om till att locka ny och rätt kompetens, och dessutom hitta ekonomiskt utrymme för investeringar i bland annat vägar, avlopp, bostäder och inte minst i arbetskraft.

För städer som Boden, Skellefteå, Luleå, Kiruna eller Mariestad är detta en realitet just nu. Det är inte bara i Norrbotten som dessa förändringar äger rum. Kommuner runt om i landet kommer ställas inför utmaningen att genomföra åtgärder som tidigare inte har utförts i Kommunsverige. Det är varje enskild kommuns förmåga till omställning som kommer avgöra om den gröna omställningen ska bli möjlig på nationell nivå, eller om man blir en flaskhals som hindrar utvecklingen.

I grund och botten är inte den svenska förvaltningsmodellen fullt ut anpassad till de stora investeringar som nu ska genomföras. Självständiga kommuner med för liten skattebas, regioner som i huvudsak arbetar med sjukvårdsfrågor, och den statliga nivån som genom utjämningssystemet ska säkerställa att det råder hyggligt lika förutsättningar över hela landet, utgör inte de mest optimala förutsättningarna.

Här kommer även tillståndsprocesserna in i bilden. Problemet är att dessa kommuner inte kan växa så fort som de har potential till, huvudsakligen på grund av att nyetableringar försvåras av att tillståndsprocesser tar lång tid.

Tillståndsprocessen hanteras av Länsstyrelserna och Miljödomstolarna, och med tanke på de klimatambitioner som EU har, uppstår frågan om den svenska Miljöbalken räcker till. Den utgör helt enkelt en bromskloss.

För att EU inte skall halka efter USA än mer, krävs omedelbara åtgärder. I en nyligen presenterad rapport till parlamentet i Bryssel är slutsatsen att EU måste agera omedelbart för att skapa en ”konkurrenskraftig industriell strategi” som kan mäta sig med amerikanska IRA (Inflation Reduction Act). Sverige vill inte konkurrera med de andra medlemsländerna genom att erbjuda mest statsstöd. Men några former av åtgärder måste till för förhindra att investeringarna enbart hamnar i USA.

Nu pågår en global klimatkapplöpning där Sverige springer i ledarklungan. Men för att hålla den tätpositionen är det inte bara kommunal- och regionråd som behöver bli svettiga. Utan det gäller att regeringen kommer till klarhet med tillståndsprocesserna. Framför allt är det viktigt att EU-lagstiftning kommer på plats, så att Europas konkurrenskraft kan stärkas.

Om inte Sverige – från kommunal till nationell nivå, får ordning på detta, kommer näringslivet inte vara lika benägna att investera.

Gällande stora eller små investeringar i omställningen är det viktigt för näringslivet att ha koll på följande:

• Förstå den lokala, kommunala logiken – vad kan kommunen bistå med och om det finns mark som kan utnyttjas.
• Säkerställ energiförsörjning. Allt börjar och slutar med det.
• Undersök om det finns tillräcklig infrastruktur, bostäder och logistik m.m. runt en planerad anläggning.
• Säkerställ att kommunens utbyggnadsplaner både är realistiska och finansierade.
• Etablera dialog och skapa samsyn i kommunen och regionen bland invånarna om vad ett investeringsprojekt innebär i termer av tillväxt, miljönytta och arbetstillfällen.